Först en trivialitet: Karl XII blev inte alls skjuten den 30 november, utan elva dagar senare. Åtminstone enligt våra dagars tideräkning. När det begav sig så tillämpade Sverige den föråldrade julianska kalendern, vilken gick just elva dagar i otakt med den då allmänt praktiserade gregorianska kalendern. Alla är vi slavar under någon kalender. Med detta sagt vänder vi fokus mot vad som var och är, eller borde vara, en angelägenhet: kriget och dess konsekvenser. Det Stora nordiska kriget varade mellan år 1700 och 1721, och betraktas av de flesta historiker som ett nära nog fortsättningskrig på 1600-talets återkommande konflikter. Våra svenska regenter under denna era, från Gustav II Adolf till Karl XII hade alla blod på sina händer i den tidigmoderna europeiska malströmmen. Vi vet alla hur det slutade. Även om det ryktades under hans levnad att han var hård mot skott, så var karolinerkungen och hans tid förbi efter skottet vid Fredriksten i Norge sent på året 1718.
Karta från 1743 över Karl XII:s sista fälttåg mot Norge och Fredrikstens fästning. Bild Kungliga biblioteket.
Sedan slutet av 1990-talet har vi på Bohusläns museum underhands snubblat över krigets spår i landskapet. Och spännvidden är stor. I Marstrands hamn ligger stora delar av västkustflottans fregatter, ett tidsdokument som går utanpå det mesta i marinarkeologiska sammanhang. Få miljöer har en så solid förmåga att leverera en tredimensionell berättelse: välkommen ombord så ska jag visa hur det var när flottan sänktes och Carlstens kommendant fick dagtinga för dansken! Spåren tar sig även långt mer sublima skepnader. På flera kustorter möts vi av historier som har kriget som fond. Kända vrak kopplas många gånger samman med den danska flottans närvaro längs kusten. Där ligger Tordenskjölds gamla skepp! Stämmer det? Kanske, kanske inte. Men även i en avbefolkningsbygd vårdar man sina minnen från ett långt krig som berörde alla och skonade ingen.
Slagfältet i Marstrand. På havsbottnen vilar den svenska västkusteskaderns fregatter med sina uppstickande eldrör, som en vittnesbörd om en imploderande stormakt och ett barskrapat rike. Bild Jens Lindström, Bohusläns museum.
Slagfältet i Marstrand. Fregatten Fredricus undersöktes av Bohusläns museum under 1998. Kronans skeppsbyggmästare i Karlskrona, Charles Sheldon, konstruerade en helt ny serie stora och tungt bestyckade fregatter för den nyupprättade Västkusteskadern. Under nära nog hela kriget utförde de otaliga operationer innan de, som resten av den en gång överlägsna krigsmaskinen, försvann under yta för gott. Att undersöka en av dessa fregatter var som att stå mitt i det tidiga 1700-talet. Bild Kjell Åshede/Bohusläns museum.
Nästa stop: Strömstad. Uppmarschområdet under de norska fälttågen 1716 och 1718. Staden som ett nav för trossen och militär stödjepunkt. Skam att säga gjorde jag mitt första besök i Sundsborg denna höst. Sundsborg var det fältläger som anlades vid Svinesund, Idefjorden, för att effektivt kunna försörja armén när den bröt in i Norge. Platsen är ett riksintresse för kulturmiljövården, dvs det bedöms ha särskilda höga bevarandevärden. Och det är inte svårt att förstå. Staden är nära nog en övergiven spökstad. Med en samtida karta i handen blir ruinerna till magasin, bageri, gästgiveri och 300 år smälter bort i novemberdiset.
När det begav sig. Kungen och alla hans män kliver över Svinesund på en pontonbro under ett av de norska fälttågen. Bild Kungliga biblioteket.
En bild från fältlägret Sundsborg som det ter sig idag. Syllstensmuren är lämningen efter vad som betecknas som ett gästgiveri på den situationsplan som är daterade till mitten av 1700-talet. Detta säger oss att Sundsborg var en militär anläggning av en mer permanent karaktär. Bild Thomas Bergstrand, Bohusläns museum.
Inte långt därifrån Dynekilen, en smal fjord som skär långt in i landet och möter upp den gamla landsvägen. Samma landsväg som länkade Strömstad med Sundsborg. En utmärkt transitplats i både krig och fred. Den lilla Laholmen innerst i fjorden vittnar om gamla transportstrukturer. Men där det endast finns en väg in finns det bara en och samma väg ut. Detta visste kommendören för den dansk-norska flotteskadern, Peder Tordensköld, som påpassligt i juni 1716 malde ned en svensk transportflotta och därmed nära nog ramponerade Karl XII:s ansträngningar att lyckas med det norska fälttåget. Ännu en lokal som bär på krigets spår men kanske den hårdaste arkeologiska nöten att knäcka. Flera är de som har försökt finna svenska sänkta skepp i dessa vatten. Närmast tycks Göteborgs amatördykarklubb ha kommit, om man ska tro deras uppgifter från inventeringar på 1950-talet. Ännu en lös tråd för oss att nysta upp, ännu ett slagfält.
Tillbaka i Strömstad har vi flera marina lämningar att hantera. Marstrand är inte den enda skeppskyrkogården som vittnar om krigets sista förlusttyngda år. När det i detalj mödosamt planerade angreppet på Norge hösten 1718 ändar med kungens död så vänder allt och alla hemåt. Arméns all tyngre utrustning ska skeppas tillbaka till tyghusen i Uddevalla och Göteborg. Fältartilleriet, mängder med ammunition och säker mycket annat lastas på fartyg i Strömstad, efter att mödosamt ha transporterats tillbaka från Fredriksten via Svinesund och Sundsborg. Det berättas om fjorton transportfartyg på Strömstads redd. Eskorten skall ha bestått av fyra galärer och kanske några mindre båtar därtill. Men de kom aldrig iväg. Alla tillgängliga uppgifter säger oss att fartygen fortfarande är kvar i Strömstad, sänkta av svenskarna själva sommaren 1719, till danskarnas förtret.
Men vi vill ju veta säkert, eller hur? Med början 2014 har Bohusläns museum initierat en inventering av det vattenområde som sägs rymma fjorton lastade fartyg och kanske även de fyra sänkta galärerna. Skrotbärgning av kanoner på 1880-talet och uppgifter från sportdykare på 1950-talet säger oss att krigets spår är inom räckhåll. För att lösa uppgiften har vi riggat en organisation med nödvändiga kompetenser. Projektpartners är Länsstyrelsen, Medins biologi AB och Strömstads museum. Medins biologi AB svarar för en kvalitativ geofysisk uppmätning av inventeringsområdet på Strömstads redd. Datat som mättes upp i somras visar flera tydliga fartygslämningar. Av dryga 130 sonarindikationer har vi vaskat fram cirka 30 som bedöms ha stor potential, dvs kan utgöra fartygslämningar eller delar därav. För första gången på snart 300 år har vi en materiell överblick om den förödelse som är förlorarens lott. Vad skulle förlusten motsvara idag? Alla kungens JAS-plan?
Hard ware. Med teknikens hjälp och en mångårig know-how har miljöanalysföretaget Medins biologi AB nagelfarit havsbottnen på Strömstads redd. Bild Medins biologi AB.
Den streckade linjen markerar inventeringsområdet för den geofysiska uppmätningen. Vrakjakt, javisst. Upptäcktsresa, javisst.
Bull’s eye. Två fartygslämningar på vardera sida sonarens väg över botten. Bokstavligen ett eko från förr. Bild Medins biologi AB.
Nästa steg är att gå på djupet. Under våren ska vi göra en första omgång med besiktningar av de mest lovande sonarindikationerna. Syftet är att försöka avgöra om lämningarna vi ser i sonardatat kan kopplas till de sänkta transportfartygen som vi vet ska ligga i området. Med kanoner och ammunition i lasten lär detta vara en förhållandevis lätt uppgift, men alltför ofta finns det krokben på vägen när man jobbar under vatten. Med joint venture ska vi nog komma till vägs ände, också denna gång. Och berättelsen fortsätter.
Thomas Bergstrand, arkeolog
Bohusläns museum arkeologi 