Upperuds bruk och den eviga kraften

20170403_090951

I Upperud finns arvet efter Dalslands äldsta och största järnbruk. Den ständiga konstanten i denna typ av tidigmodern industri var tillgången till en aldrig sinande energi i form av vattenkraft. Sågar och kvarnar, med rötter i medeltid, avlöstes under 1600- och 1700-talen av de storskaliga stångjärnsbruken, initierade av framför allt en stor europeisk efterfrågan. I den ständiga jakten på vattenenergi och milsvida skogar att göra träkol av, växte bruken upp längs den långa Upperudälvens många forsar. Verksamheten vid Upperuds bruk nådde sin största omfattning under 1840-talet, var efter den hårdnande europeiska konkurrensen började ta sin tull.  Bruket bytte fot flera gånger, för att parera förlust mot lönsamhet i annan typ av produktion. Man drev över tid både manufakturbruk, träsliperi (pappersmassa), tegelbruk och sågverk. Därtill fanns ett rederi vars fartyg trafikerade Vänern och Göta älv med som mest ett dussintal fartyg. 1871 upphörde stångjärnsproduktionen vid Upperud, varefter träsliperiet tar över. Först på 1950-talet upphör även denna verksamhet och med detta avslutas brukets epok som industri.

20170405_102937

Herrgården på Upperuds bruk, uppförd 1794.

DSC_5954

Järnmagasinet i direkt anslutning till hamnen, där inkommande tackjärn och utgående stångjärn förvarades.

En del av förklaringen till de feta åren låg i Upperuds geografiska placering; på tröskeln till Upperudälvens nedersta fors ut i Vänern. Vänern, norra Europas största innanhav och en logistisk dröm då som nu. Bruken och malmgruvorna kring Vänern bildade en kedja med energi, råvaror, halv- och helfabrikat som sammanlänkades av sjöfarten. Slutprodukterna skeppades sedan ned för Göta älv till Göteborg, för vidare avsalu ut i vida världen. Aldrig förr och aldrig senare har Dalsland varit en så stor del av Europa som under järnbruksepoken.

DSC_5884

Den stora grundmuren efter Upperuds sågverk på norra sidan av forsen.

Upperuds bruksmiljö är än idag sällsamt välbevarad, och förtjänar sin utnämning som riksintresse för kulturmiljön. De mest imposanta byggnaderna är herrgården, smedbostäderna och järnmagasinet, alla uppförda under andra hälften av 1700-talet. Men det finns mer. Med anledning av planerat underhållsarbete på den moderna kraftverksdammen, som ägs och drivs av Vattenfall, uppmärksammades under 2016 byggnadslämningar efter brukets avrivna vattensåg på norra sidan av fallet. Vi vet utifrån skriftliga handlingar att bruket uppförde en såg redan vid dess etablering under sent 1600-tal, och att den utrustades som en av landets första finbladiga såg under mitten av 1700-talet. Sågverket överlevde till och med brukets övriga verksamheter, och lades ned först på 1960-talet. Det antikvariskt intressanta i sammanhanget är att grundmurarna till själva sågbyggnaden i stort synes ha varit desamma sedan lång tid tillbaka.

Den långa platskontinuiteten och frågor gällande eventuella lämningar under mark var anledning för en arkeologisk förundersökning, som Bohusläns museum utförde under april i år. Vårt fokus låg framförallt på att avgränsa byggnadslämningen gentemot det planerade underhållsarbetet med dammvallen, och försöka fastställa byggnadsfaser i murverken. Schaktningar, inmätningar och många gigabyte med bilder har givit oss en stor mängd dokumentation med vilken vi bättre ska förstå sågverkets historia och dess roll i bruksmiljön. I väntan på att våra slutsatser är färdiga i rapportform kan vi visa upp en 3D-fotomodell över lämningen. Den är uppbyggd av nästan 900 bilder och tar fram det bästa i VR-tekniken. Ta sedan steget ut i verkligheten och besök Upperud. Det är ett stort stycke sverigehistoria.

För Bohusläns museum

Thomas Bergstrand

Annonser