Lager på lager

DSCN0329

För vilken gång i ordningen vi är tillbaka i Marstrand är det knappast någon som vet längre. Vi försöker kika bakom alla lager av tapet som lagts på genom 1 000 år, och vi är bara halvvägs, om ens det. Denna gång gör vi ett vintrig marin utredning i det norra inloppet till hamnen, utanför Kungsplan och Socitetshuset. Föranledningen är planerade verksamheter kring det kommande Kurbadshuset/spa-anläggningen som komma skall. Vårt uppdrag är i viss mån en följetång som vi påbörjade i juni i fjol, då i vattnet utanför det gamla varmbadhuset, det som idag är vandrarhemmet Båtellet. Den gången resulterade arbetet i fundamenten till 1800-talets kallbadhus men annars inte så mycket mer.

Nu har vi jobbat inom det grunda vattenområdet som löper mellan Fredriksborg/Norra strandverket i öster, till Långgatans förlängning i väster. Området är idag en öppen piazza och strandpromenad av mediteransk utformning. Men om vi bläddrar i äldre stadsplaner kan man skönja en annan stad, en annan tid. På stadsplanen daterad 1669 är området för Kungsplan en långsträckt grund havsvik omgärdad av sjöbodar. Centralt i viken sträcker sig Långbryggan ut i förlängningen av Långgatan. Bilden är ungefär den samma på en karta över staden år 1710. På stadsplanen från 1798 är bryggor och byggnader något förändrade. Framför allt ser man en förtätning av bebyggelsen, sannolikt som ett resultat av den guldrusch som det stora sillfisket initierade under perioden 1747-1808. Ett hundraårs-kliv fram till 1876 och vi landar i den pietetsfulla badorten. Ett nytt lager har lagts ovan det förra och kvar är inte mycket att känna igen. Men det ligger därunder all utfyllnad. Det finns flera iakttagelser om timmerkistor inom den äldre viken som vittnar om detta.

1669

Stadsplan från år 1669. Långbryggan sträcker sig centralt ut i viken.

1710

Utsnitt från en småskalig skiss över staden från år 1710. Strandlinjen går fortfarande djupt in. Långbryggan har fått en tillbyggnad på tvärs.

1798

Stadsplanen från år 1798 har hög upplösning. En brygga har blivit två.

1876 karta

1876 är Marstrand på god väg att förvandlas till en badort. Sjöbodarna är utbytta mot Salong och Badhus, och den gamla hamnviken är på väg att fyllas ut. Endast nocken på den sista befintliga bryggan når ut till öppet vatten.

Även om Kungsplan har lagt locket på för mycket av den forna viken hittar vi de yttre delarna av kartornas bryggor. En av dessa är sannolikt den äldsta Långbryggan, som var på plats redan år 1669, och troligen långt tidigare än så. I ett försök att förstå mer om denna hamnmiljö har vi grävt oss ned i havsbottnen.

Vad kan fynd och bryggkonstruktioner berätta? Bottnen består av sand, skalgrus och sten, och fynden är bland annat barlaststen, takskiffer och fragmenterat tegel. Tveklöst är detta en exponerad och turbulent miljö som är allt annat än optimal för bevarande av arkeologiska fynd. Kunskapen säger oss att vi kanske får omvärdera betydelsen av Kungsplanens utbredning: istället för en begränsning har utfyllnaden skyddat och bevarat lämningarna från hamnmiljön. Svaren på våra maritima frågor står inte att finna på havsbottnen, utan djupt ned i landbacken. Och dit hittar vi nog i sinom tid.

Thomas Bergstrand, arkeolog

Annonser