En tura till Öresund

DSCN0244

Flera är de svenska arkeologer som trånat åt submarina mesolitiska boplatslämningar i danska vatten. Om där så varför inte här har många frågat sig genom åren. En del av oss hoppades att arkeologin inför byggandet av Öresundsförbindelsen på 1990-talet skulle bli den kick-off som man så länge hade väntat på. Utfallet blev en besvikelse, och sedan dess har verksamheten inom ämnesfältet varit slumrande. Under senare tid har emellertid en forskargrupp nått stora insikter, inom ramen för projektet Landscape lost. Med fokus på Hanöbukten och angränsande vattenområden har Björn Nilsson med flera från Lunds universitet accelererat vår kunskap om översvämmade relikta landskap.

I vilken mån kan då uppdragsarkeologin bidra till en fördjupad kunskap om submarina boplatslämningar i Skåne? Långt mer än hittills får vi hoppas. Under sommaren och hösten har Bohusläns museum gjort ett tappert försök att bättra på kunskapen inom den norra delen av Öresund. På uppdrag av Svenska Kraftnät, genom Länsstyrelsen Skåne, gjorde vi en utredning inom en större sjökabeltracé över sundet. Fokus var satt dels på submarina boplatslämningar, dels på fartygslämningar. Den metodiska verktygslådan var fylld med geofysiska uppmätningar, provgropsgrävning och avsökning med ROV och dykare. Utredningsområdet inom det strandnära utredningsområdet på svenskt vatten uppgick till cirka 17 hektar, från strandlinjen och ned till 8-9 meters vattendjup.

2722_Bilag2_total-DK-S ver2_AG.xlsx

Sjökabeltracén på svenskt vatten. Utredningen omfattade dels det strandnära området vid Domstensrevet (skrafferat), dels besiktning av sex stycken sonarindikationer längre ut på djupare vatten.

Bottnen inom det strandnära utredningsområdet. Mycket blocksten, sand och grus.

Området avsöktes bland annat med sökdrake.

Området avsöktes bland annat med sökdrake.

Och vi hittade precis ingenting. Kanske kan det förklaras med ett turbulent bottensubstrat, bestående av blocksten och finmorän, som inte lämnat något till eftervärlden. Eller så var vi bara på fel plats helt enkelt. Dessvärre finns inga anslutande fyndigheter som kan fungera som bollplank. Fornlämningsbilden i denna del av Öresund är tunn, minst sagt. I grova drag kan sägas att tidigare undersökningar och fyndigheter, inte förvånande, är koncentrerade till kustlinjen vid Köpenhamn och Köge längre söderut. Inte minst en större lokal, vid den så kallade Amager Strandpark vid Köpenhamn, rymmer omfattade lämningar från Kungemose-kultur (Dencker & Dokkedal 2004). Inom den svenska delen av Öresund finns fyndlokalerna vid Pilhaken utanför Landskrona (Larsson 1980, 1983). Längre norrut, vid Helsingborg och däröver, är kunskapsläget nära noll. Det som finns till hands är spridda uppgifter om uppfiskade flintor utanför Helsingborg, och vid södra sidan av Kullaberg (Ljungkvist 1992).

Det är fortfarande Danmark 1, Sverige 0. Även om den presenterade utredningen kammade noll så hoppas vi att den har bidragit till att frågorna kommit upp på bordet igen.

Utredningsrapporten kommer att publiceras under slutet av året på bl a http://samla.raa.se

Referenser för den vetgirige:

Dencker, J. & Dokkedal, L. 2004. Marinarkæologiske forundersøgelser. Amager Strandpark & Italiensvej. NMU j.nr. 2322, NMU j.nr. 2323. Nationalmuseum, Danmark.

Fischer, A.1997. Marinarkæologiske forundersøgelser forud for etablering af en fast Øresundforbindelse. Stenaldersbopladser på bunden af Øresund. Avprøvning af en model, del 2, det centrale og sydlige Øresund. Miljø- og Energiministeriet, Skov- og Naturstyrelsen 1997. Köpenhamn.

Gutehall, A. & Thomsen, M.H.2014. Själlandskablarna. Marinarkeologisk analys av geofysisk data inför planerat kabelutbyte mellan Danmark och Sverige, den svenska delen. MAJ j.nr. 2722. Vikingeskibsmuseet. Roskilde.

Larsson, L. 1980. Stenåldersboplatser på Öresunds botten. Ale 2/1980.

Larsson, L. 1983. Mesolitic settlement on the sea floor in the strait of Öresund. Quaternary coastline and marine archaeology.

Ljungkvist, J. 1992. Submarin stenålder längs den skånska västkusten. C-uppsats i arkeologi. Lunds universitet.

För Bohusläns museum; Thomas Bergstrand

Annonser