Grav och hus i Herrestad

Under april månad har vi riktat vår uppmärksamhet mot en vindpinad kulle bakom IKEA i Torp, alldeles vid E6’an utanför Uddevalla. Här skall köpcentret utökas med ytterligare handelslokaler, och innan byggnationerna kan ta fart genomför Bohusläns museum en arkeologisk undersökning av platsen.

Bild 1: Så här såg det ut öster om E6 vid Torp, innan IKEA byggdes. På fältet med vit blomster ligger numera IKEA. Den skogklädda kullen till höger i bild är platsen för utgrävningen.

Bild 1: Så här såg det ut öster om E6 vid Torp, innan IKEA byggdes. På fältet med vit blomster ligger numera IKEA. Den skogklädda kullen till höger i bild är platsen för utgrävningen.

Bild 2: Så här ser det ut i april 2015. Utgrävningsplatsen ligger framför den lilla bergskullen.

Bild 2: Så här ser det ut i april 2015. Utgrävningsplatsen ligger framför den lilla bergskullen.

Bild 3: Inför utgrävningen fälldes alla träd på bergknallen. Nu syns IKEA-varuhuset i bakgrunden, och i förgrunden har vi klätt av gravhögen det översta jordhöljet och börjat rensa fram stenpackningen. I mitten har vi sparat en så kallas profilbänk, för att se hur lagerföljden ser ut. Här och där har vi markerat fynd med träpinnar.

Bild 3: Inför utgrävningen fälldes alla träd på bergknallen. Nu syns IKEA-varuhuset i bakgrunden, och i förgrunden har vi klätt av gravhögen det översta jordhöljet och börjat rensa fram stenpackningen. I mitten har vi sparat en så kallas profilbänk, för att se hur lagerföljden ser ut. Här och där har vi markerat fynd med träpinnar.

Gravhögen Herrestad 176 påträffades vid en fornminnesinventering redan 1975, och var därför redan känd av oss inför utgrävningen. Högen var oval till formen, ca 10×7 meter stor och låg på en bergsknalle. När vi började gräva ut den visade det sig att jordmanteln var relativt tunn, och det dröjde inte länge innan vi hade grävt oss ner till berghällen. Denna form av gravhög är inte ovanlig i Bohuslän, och brukar härröra från allt mellan förromersk järnålder (år 500 f Kr till 0) till folkvandringstid (år 400-550 e Kr). De är konstruerade genom att man påförde ett tunt lager jord på en naturlig bergknalle, med stenpackningar runt om strax under jordlagret, samt stenfyllda skrevor. Så ser även gravhögen Herrestad ut, och det mesta av stenpackningen framkom på den norra sidan av hällen. Under senare tid har nya jordlager påförts från odling och andra mänskliga aktiviteter, och det översta jordlagret som täckte stenpackningen innehöll tegel, metallskrot och andra nutida spår.

När vi grävde oss ner i det jordlager som låg under stenpackningen belönades vårt slit dock med fynd av keramik, brända ben, kvarts och flinta. Fynden har ännu inte analyserats, men vi tror att graven kan härröra från romersk järnålder, ca 300-talet e Kr. Det enskilt mest spännande fyndet i gravhögen var en stor sten som var i det närmaste perfekt klotrund – ett så kallat gravklot. En stor del av all keramik och bränt ben hittades strax under gravklotet, och när vi lyfte bort klotet såg vi även något som skulle kunna vara ristningar/knackningar på stenen. Nu väntar analys av en hällristningsexpert!

Bild 4: Gravklotet med spår av eventuell ristning.

Bild 4: Gravklotet med spår av eventuell ristning.

Strax öster om gravhögen ligger Herrestad 414, som under förundersökningen tolkades som en oval stensättning men vid slutundersökningen snarare verkade vara en medeltida husgrund. Det är inte ovanligt att fornlämningar omtolkas vid utgrävningar – det är ju därför vi gräver! När vi grävt oss igenom den förmodade husgrunden, delvis med hjälp av grävmaskin, visade det sig att vi har spår efter minst två långhus. I skrivande stund är de inte färdiggrävda, och det brukar dröja innan vi får dateringarna. Under förundersökningen av platsen, som utfördes i november 2014, daterades kol från den härd som tros höra till ett av långhusen. Den dateringen pekade på yngre vikingatid/äldre medeltid (1000-1100-tal e Kr).

Det andra möjliga långhuset syns genom kraftiga rännor, inklusive en gavel, i marken. Rännorna innehåller rikligt med bränd lera och när vi grävde en profil genom huset såg vi inte mindre än tre möjliga bebyggelsefaser, med en sotig svart lins emellan. Det tror vi är brandlager, och huset kan med andra ord ha brunnit och byggts upp flera gånger. Mitt i huset fanns även en samling stenar som gav oss huvudbry – var det en grav, ett grophus, konstruktionsrester av en källare? Vi har ännu inte undersökt huset färdigt, och har än så länge inga färdiga svar. Arkeologiskt fältarbete handlar mycket om att pröva sig fram mellan olika tolkningar av materialet i takt med att man gräver. Ibland är det rena gissningsleken!

Fynd och en tidigare datering visar att båda huslämningarna förmodligen är vikingatida och i så fall är det strängt taget det första vikingatida hus som undersöks i Bohuslän. Att de är så sällsynta beror på att de vikingatida boplatserna ofta ligger på samma platser som dagens bebyggelse.

Mellan och runt gravhögen Herrestad 176 och stensättningen-som-blev-en-husgrund Herrestad 414 har vi även ett kulturlager, något som indikerar att platsen använts som boplats under lång tid. Här har vi påträffat flera anläggningar som ännu ej har kunnat tolkas, vilket är ganska vanligt på utgrävningar. Vi har även flera härdar, dvs sot- och kolfyllda spår av forntida eldstäder. I en av dem hittades vid en tidigare utgrävning skärvan av ett täljstenskärl.

En uppdragsarkeologisk undersökning utförs ofta i flera steg. Inför en nybyggnation gör man först en utredning, för att se om det finns några registrerade fornlämningar på platsen. På det följer en förundersökning, som är en utgrävning i lite mindre skala då man drar flera provschakt med hjälp av grävmaskin. Därför vet vi ofta ganska mycket om platsen när det är dags för slutundersökning, det vill säga när vi gör en fullskalig utgrävning i syfte att dokumentera och ta bort fornlämningar.

I det här fallet visste vi redan att vi skulle gräva ut en gravhög, ett kulturlager, en boplats och potentiellt minst ett långhus eftersom stolphål och rännor kunde skönjas i schakten från förundersökningen. Men det går aldrig att förutse helt och hållet vad vi hittar för material förrän utgrävningen är i full gång. Och analyssvar från kol 14-prover och jordprover brukar ta tid att få.

Bild 5: Ett av stolphålen som troligen hör till ett långhus från yngre järnålder. Det mörkfärgade avtrycket av stolpen gick djupt, och kantades av en rejäl s k stenskoning. Det indikerar att stolpen var ganska kraftig, och det kan mycket väl röra sig om en takbärande stolpe i ett långhus.

Bild 5: Ett av stolphålen som troligen hör till ett långhus från yngre järnålder. Det mörkfärgade avtrycket av stolpen gick djupt, och kantades av en rejäl s k stenskoning. Det indikerar att stolpen var ganska kraftig, och det kan mycket väl röra sig om en takbärande stolpe i ett långhus.

Herrestad är en fornlämningsrik bygd. Direkt norr om det aktuella undersökningsområdet finns boplatsen Herrestad 416 och en järnframställningsplats, Herrestad 420. Lite öster om där vi gräver ligger bytomten Grytingen och inte långt där ifrån finns gravfältet Herrestad 175.  Grytinge by finns dokumenterad redan i medeltida källmaterial, och på kartor från 1700-talet kan vi se att gårdarna vid Grytingen ligger på samma plats som de gör än idag.

Av Lina Håkansdotter

Annonser