Hällkistor med ben i Bohuslän

För att återkoppla till hällkistan i Ödsmål där man hittat mänskligt benmaterial kommer här ett litet inlägg om några fler bohuslänska hällkistor med skelettmaterial. Det finns åtminstone fyra ytterligare sådana hällkistor i Bohuslän: i Askum, i Bokenäs, i Sanne och i Torslanda socknar.

Askum (RAÄ Askum 150)

Hällkistan i Askum utanför Hunnebostrand, kallas för Assleröd efter byn där kistan hittades. Den undersöktes första gången 1863 av August Malm, och sedan på nytt av Georg Sarauw 1920. Vid den första undersökningen påträffades mänskligt skelettmaterial från åtta personer varav ett barn som åldersbedömts till omkring 6 år. Kistans storlek var omkring 3 x 1,8 meter stor eller som Malm skriver i sin rapport ”på en rymd af fem alnars längd och tre alnars bredd”. Utöver skelettmaterial hittades även lansspetsar som Malm beskriver var ”utaf utmärkt beskaffenhet”. Två av de kranier som Malm hittade vid undersökningen har sedermera undersökts av Gustaf Retzius. Retzius har beskrivit och avbildat kranierna i sin bok Crania Suecica Antiqua som är ett uppslagsverk över förhistoriska kranier med betoning på kranieformer, köns- och ålders bedömningar. När platsen för hällkistan undersöktes på nytt 1920 av Sarauw påträffades ytterligare lite benmaterial.

Figur_1

Bild 1. Ett av de kranier Retzius avbildat i Crania Suecia Antiqua.

De individer som begravts i kistan var både män och kvinnor, gamla och unga. När skelettmaterialet undersöktes letades det även efter tecken på sjukdomar eller andra förändringar som man skulle kunna se i skelettet. De individer som begravts i denna kista visade inte många tecken på dålig hälsa. På några av tänderna kunde man se tandsten och även tandlossning, och på några av kotorna kunde man se spår av förslitningar.

Bokenäs (RAÄ Bokenäs 72)

Hällkistan i Bokenäs var belägen i Kavlanda ca 400 meter nordost om Kavlanda gård. Platsen undersöktes i juli 1925 av Johan Alin. Hällkistan påträffades av markägarna i en sandtäkt genom att benmaterial framkom. Dessa ben antogs först vara från hund men när de insåg att dessa faktiskt troligen var mänskliga kontaktades riksantikvarien som i sin tur kontaktade Alin för att undersöka platsen. Hällkistan hade helt rasat ihop men restaurerades efter undersökningen. Den restaurerade kistan mäter 2×0,9 meter och är täckt av fyra takhällar. Måtten kistan fick efter restaureringen är inte helt säkert samma som kistans ursprungliga storlek.

Figur_2

Bild 2. Hällkistan efter restaurering, från J. Alins rapport.

Det benmaterial som finns bevarat kommer från en vuxen individ. Det finns uppgifter på att kraniet skall vara trepanerat, alltså att man medan personen levde har borrat eller skurit ut en del av skallbenet i medicinskt syfte. Kanske för att dränera på blod? Kanske för att släppa ut onda andar? Det ursprungliga syftet till varför man gjort denna typ av operation är fortfarande okänt.

Torslanda (RAÄ Torslanda 43)

Benmaterialet som kommer från hällkistan i Torslanda påträffades i en skalgrustäkt 1929. Benen tillsammans med två flintdolkar undersöktes och insamlades av Nils Niklasson. Om skeletten varit placerade i en hällkista eller direkt i skalgruset är oklart men Niklasson skriver i sin rapport att: ”Av fyndomständigheterna att döma tillhör fyndet troligen en tidigare förstörd hällkista, ehuru inga från kistan härrörande stenplattor funnos kvar.” Enligt denna rapport skall benmaterialet komma från två individer. Eftersom det inte fanns några hällar kvar av den förmodade kistan går det tyvärr inte heller att avgöra hur stor denna kan ha varit. Men troligen ganska liten eftersom det enbart fanns benmaterial från två individer.

Vid den osteologiska analysen av materialet kunde det bekräftas att det är minst två individer i detta material. En är ung, ca 16-20 år, och en är äldre ca 40-45 år. Könsbedömningar som gjorts visar att det troligen är en kvinna och en som inte kunnat bedömas. En av individerna har även råkat ut för någon olycka eller hamnat i slagsmål. På ett av överarmsbenen syns två rejäla hugg-/krosskador! Dessa skador har börjat läka, vilket man kan se på de rundade kanterna runt skadan. Personen har alltså överlevt händelsen.

Sanne (RAÄ Sanne 28)

Hällkistan i Sanne påträffades av Arvid Sandblom på Hultane år 1976. Kistan undersöktes och restaurerades av hembygdsföreningen. Storleken på kistan var ca 5×2 meter, och med ett djup av 0,7 meter. Vid denna undersökning påträffades framförallt en fin flintdolk. I juli 1978 undersöktes platsen på nytt. Man fann då en del fynd från kistan, bland annat en liten mängd brända ben. Man kunde även konstatera att ca 1 meter under marknivå fanns rester av en stenpackning som troligen tillhör kistan, kanske kistans golv?

Figur_3

Bild 3. Skiss över hur hällkistan i Sanne såg ut. Utdrag ur FMIS (scan av analoga fornminnesregistret).

Av Astrid Lennblad

Annonser