Utgrävningar på Koön, Marstrand

Figur 1. Väder_alternativ 1_rev

Undersökningarna av två stenåldersboplatser från mesolitisk tid, Marstrand 109 och 110, startade i mitten av oktober månad. Så här långt har undersökningarna framför allt kommit att beröra Marstrand 110. Denna lämning utgörs mycket kortfattat av en skyddad, flack bäckdal med mindre terrasser eller slänter framför allt norr och söder om den mindre bäck som löper genom området. I öster finns en smal dalgång som under mesolitisk tid har varit ett sund.

Redan vid det inledande avbaningsarbetet kunde rikliga mängder fynd av framför allt slagen och bearbetad flinta och bergart konstateras. Vidare noterades stora förekomster av eldpåverkad sten inom delar av området. Dessutom framkom ett flertal anläggningar, främst i form av härdar. Väderleken blev dock redan efter några dagar snudd på extrem och undersökningen kom därför att avbrytas redan efter några dagars arbete. Området stod vid detta tillfälle mer eller mindre under vatten (figur 1).

Figur 1.

Figur 1.

I början av november återupptogs arbetet, som till en början främst gick ut på att försöka leda bort vattnet från området (figur 2). Detta lyckades över förväntan och snart var arbetet med att gräva sonderande kvartsmeterrutor i full gång. Då allt material vattensållas, kunde snart ett mycket omfattande mikromaterial i form av såväl flinta som bergart och delvis även kvarts omedelbart konstateras (figur 3). Dessutom framkom även fynd av brända ben.

Figur 2.

Figur 2.

Fyndmaterialet framkom i olika grad inom hela bäckdalen. Sett till materialets sammansättning och fördelning över området som helhet, finns också tydliga indikationer på rumsindelning och funktion av boplatsens ingående delar. Det är exempelvis att produktionen av bergartsyxor har varit omfattande inom en ganska begränsad del av området. Inom en förhållandevis stor yta belägen strax norr om bäcken, finns vad som tolkas vara ett på sina ställen kraftigt kulturlager. På många ställen finns även tydliga indikationer om ytterligare anläggningar, däribland en eventuell hyddlämning.

Figur 3.

Figur 3.

Mycket arbete återstår, även om det är ovanligt ont om tid till att genomföra detta, särskilt för en fornlämning av detta slag. Platsen anses representera en basboplats belägen i yttre skärgården, som har varit viktig nog att rymma en lokal produktion av exempelvis just bergartsyxor. Det återstår att se huruvida övrigt fyndmaterial, som t ex det brända benmaterialet, samt anläggningar och konstruktioner kan sprida ytterligare ljus över vilka aktiviteter som har förekommit på platsen.

Joakim Åberg.

Annonser